Älskade Hästar

Finaste småttingarna! De var inte nere vid grinden nu när de skulle tas in, de andra stod där, som små klockor. Så vi plockade in de andra i lugn och ro, borstade lite och lade på de gamle sina pyjamasar. men se småttingarna kom fortfarande inte.

Efter ytterligare en kvart kom Snoddas ned, ett öra på oss och ett öra upp mot hagen, han vände på huvudet åt de håll de andra var. In med Snoddas och Kidde sambo gick iväg ut i hagen, nere vid skogen stod Wille och Indy, Wille gick fram till Kidde och gjorde en loop runt honom och tilbaka bort till Indy. Indy stod som en staty med spetade öron över staketet.

Wille sänkte huvudet och tog ett steg tillbaka så att kidde kunde komma närmre Indy. Där låg en skadeskjuten hjort. Kidde gick fram till hjorten på andra sidan staketet och Indy höll Wille lite åt sidan så att Kidde kunde titta närmre på den stackars hjorten.

Den flyttade sig inte, så Kidde satte på grimman på Wille för att ta med dem ner, men Indy stannade kvar och passade. Det är i detta läget man skulle vilja ha jaktlicens så man kan göra det snabbt..stackars liten. Kidde satte på grimman på Indy istället och Wille hängde på.

När Indy och WIlle kom ner till stallet gnäggade Snoddas. Väl inne i boxarna stoppade Indy ut huvudet, tittade ut mot skogen och gnäggade låg och mullrande. (Jägaren är inringd) Vilka Fantastiska Vänner våra hästar är!

Nästa morgon släpps hästarna ut i vanlig ordning. Indy är en utav de sista. Wille & Snoddas står och äter sitt hö i lugn och ro tills Indy kommer ut. Indy droppar huvudet och sänker energin, alla hästar i de närmsta hagarna slutar tugga inom en minut, droppar huvudena och sänker energin.

På en given signal börjar Indy gå och Wille och Snoddas följer efter - de andra hästarna lyfter sina huvuden och spetsar öronen åt det håller Indy är på väg. Ingen fortsätter äta utan inväntar.

Indy går bort till samma ställe som gårdagen, stannar, droppar huvudet och de två kompisarna gör lika dant. En tyst minut...

Indy slickar sig om munnen, de andra gör lika dant, vänder örat mot höhögen och Wille och Snoddas lunkar ner till höet samtidigt som de andra hästarna börjar äta sitt hö igen.

Indy frustar och tar en djup suck, vänder och lunkar ner. Väl vid höet, rullar han sig, skakar på sig och vaknar till i blicken, vänder sitt vackra huvud åt mitt håll och nickar lite. 

Jägaren var snäll som rykte ut mitt i natten och hjälpte vår hjort till himeln, jag är säker på att just denna hjort är bland våra fina vänner där uppe.